Så nära, så nära

Hämtade barnen och då sade fröknarna på Henrys avdelning att de hade tänkt ringa mig för att komma och hämta Henry. Jättehostig och förkylningsastman igång igen. Han känns även varm.
Båda barnen skrek och grät hela vägen hem från dagis. Henry för att han mådde dåligt och Alicia för att hon ville stanna kvar på dagis. Jobbigt var det innan vi var innanför dörrarna...

Så irriterande för jag behövde bara en ynka dag till, en liten dag till för att slutföra ett mästerverk nämligen att jobba en månad i sträck! Och att få belöningen av en full lön i december. Det är så j-a typiskt, sä nära men ändå så långt borta. Dessutom tror jag att vi skulle slutat vid 13.00 imorgon också...

Jaja, det är bara en del av föräldraskapet! Dessa vab dagar och sjukdomar, längtar tills barnen är äldre. Då får de stanna hemma själva och kurera sig :)

Så det blir en hemmadag för mig och Henry imorgon. Våra bästa år får jag väl uppdatera mig på vad som hänt där. Datorn lär väl få sina rundor också.

Ha en trevlig gnällfri kväll och natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0