4,5 timmars arbetsdag och dålig mamma
Kanske inte bästa lönen men kvalitetstid med barn och vänner har vi gott om då och då.
Jag träffade en kompis med dotter, vi hämtade barnen och så har vi umgåtts hela eftermiddagen. Nu har vi preis ätit, jag åt VV mat kycklingkebab, helt ok faktiskt.
Ikväll blir det träning och Talang. Måste hålla igång ämnesomsättningen.
Väntar på pappa F som kommer hem alldeles strax. Henry ligger i sin säng och sover, han somnade efter ha skrikit i en timme...
Ska strax iväg till Ica Maxi, Alicia hänger med vilket innebär att vi kommer handla länge...
Måste berätta att det brast för mig igår :-( Jag var så otroligt arg på Alicia, brukar inte vara det på henne men hon drev mig till vansinne. Så jag skrek och skakade om henne ordentligt. Hon stängde in sig på rummet och vägrade prata med mig. Jag fick så otroligt dåligt samvete för hur jag hanterade situationen.
Skrek som en tok och skakade mitt eget barn!! Jag bad så mycket om ursäkt och pratade länge med henne om att jag varit dum! Sedan blev allt bra.
Ibland tycker jag synd om mina barn att de fick mig som mamma. De kunde fått en mer tolerant och tålmodig mamma och inte en som är arg och irriterad jämt och ständigt typ...
Hon berättade för fröken på dagis men fröken var förstående. Sade att hon också skakat sina barn och hon vet hur de driver en till vansinne. Hon har tre pojkar, alla har ADHD även hon har det. Så hon vet hur det är att ha jobbiga barn! Skönt att någon förstår men jag ska försöka att inte komma till den gränsen igen.
Till något annat nu:
Ikväll blir det salta pinnar efter träningen, något gott måste jag ju ha! Trots att jag är en dum mamma!
Ha en trevlig fredagkväll
Visst är det skönt med tidiga dagar. Men samtidigt vill jag sluta senare. Sluta senare = går bra för företaget.
Jag tycker du är en bra mamma. Du har verkligen tålamod. Det är väl inte så lätt med små barn skulle jag tro. Vem är din favorit i Talang?
Du är ingen dålig mamma! Man orkar inte alltid vara så tolmodig. Innan man skaffade barn borde man ha gått en kurs i tålamodshantering eller nåt liknande. Jag skriker också åt D ibland, speciellt när han biter och slår V. I dag var det en av de värre dagarna med mycket slagsmål mellan barnen ...
Mm... jag beundrar de som aldrig har handlat som du - hur har de förmåga att hantera situationen annorlunda? Jag har gått över gränsen många många gånger men har märkt det blir allt mer sällan. Dels går det bättre att resonera med dem ju äldre de blir men antagligen har jag blivit bättre på att hantera VISSA situationer bättre med, tror jag. Eller så överlämnar jag ansvaret till J i de situationer som jag vet jag "flippar ut" i, t ex att bada alla tre SAMTIDIGT, det är total katastrof för mitt humör och tålamod. Mina killar är supertramsiga, det är bara trams, flams och tråkningar, tjafs o allt annat som tre killar tätt i följd kan hålla på med. Det känns som mina öron håller på att ramla av, jag blir som tokig att lyssna på dem. Detta blev långt, men de ALLRA FLESTA som har barn tror jag känner att de gått över gränsen nån/x antal gånger. Värst är det väl om barnet berättar det för andra, för det är nog extremt ovanligt att fröknarna är så toleranta som Alis fröken. Här i Skåne verkar all förskolespersonal göra allt för att kritisera föräldrarna, så de hade nog gjort allt för att genera en och få en att bli verklig "bad mom". Det är bra tycker jag att man visar barnen KRAFTIGT när man tycker att DE gått över gränsen, visa att det är föräldrarna/vuxna som bestämmer, vet bäst osv. Det KAN innebära att vi måste höja rösten/skrika och ta tag i vårt barn, jag ser inget fel i det. Dagens föräldrar är i många fall alldeles för mesiga, och jag tycker det rent ut sagt är för dåligt att många inte heller vågar säga till någon annans barn som gör fel. Det gör alltid jag! Alla barn som kommer hem till oss vet det, men faktiskt kommer alla hit TROTS det, hahaha =) Samtidigt som jag kan vara den värsta mamman så är jag också den goaste, mysigaste och roligaste mamman, det vet iallafall mina barn och jag är helt övertygad om att dina barn känner likadant för dig! kram
i know the feeling...hade jag kunnat skaka kevin nu hade jag gjort det ibland hahahaha. du e inte dålig mamma, men jag måste säga en sak igen som jag sagt innan.. du är för snäll mot dem och ger efter. va stenhård, låt dem skrika, vråla, böla, men skit inte i det du varnat dem om, d e du som bestämmer inte dom. det var vad jag såg i alla fall i julas men det är kanske annorlunda nu. ge dem inte flera chanser än 3. sedan straffa dem, ta ifrån fjärren, saftglaset, gå hem från affären, inget tuggumi i automaten, godis.. ja du vet.jag LOVAR efter 2 veckor så kommder de göra som du säger. men du kanske är hårdare nu och det e ju superbra. ta inte illa upp. det hade aldrig gått med mig. hälsa adhd familjen i stockholm från adhd familjen i malmö hahahaha
Tessan: Tack :-)
Mannen som låter som en 5-åring eller trollkarlen Charlie som var med igår.
Madde: Tack :-) Skönt att höra att fler har bråkiga barn
Ingela: Du har så rätt i allt det du skriver. Tror att många föräldrar brister i sitt tålamod många ggr. Jo, dagisets fröknar är verkligen toppen! De är förstående vad gäller allt och ger bra tips och hjälper oss (Henry).
Paula: Visst är vi kanske för snälla ibland men man kan inte alltid säga nej! Vissa saker som är ok hemma hos oss är kanske inte ok hemma hos dig. Men det är ju bara olika slags uppfostran.
Du gör vissa saker med Kevin som jag sldrig skulle tillåta med mina barn t.ex. godis eller annat gott varje dag, Kevin går och lägger sig när han vill ibland mitt i natten, sover bort halva dan, svordomar
Så du ser föräldraskap är olika från familj till familj. Men visst kan vi alltid bli hårdare med vissa saker t.ex. Henrys kastande av saker vilket är ett stort problem just nu annars är det mesta trots hos honom för tillfället.
jag menar bara att du ska säga nej när dom gör fel. och har du sagt nej till en sak en gång så alltid nej. för annars vet dom ju inte vad de ska följa och börjar bråka , "jag fick ju förra ggn". vet d att d är nej så frågar de inte igen.
godis och snask får han alltid när han kommer hem. men där får han inte. men i och med han gått upp så mycket så drar vi i hårdhanskarna , men det går ju inget varken för han eller mig för vi behöver båda det. kevin får inte vara uppe länge eller efter mig mer för då sover han länge på morronen. och då pallar han inte gå upp på måndagen.men om han somnar vet inte jag. men han brukar vad jag vet.svordomar änvänder han mycket litet väldigt sällan här hemma mycket mindre än förr några år sedan, men det är ju bara bra förutom om han slår sig.... stora barn stora problem. små barn små problem. man kan aldrig tvinga ett så stort barn till något, de han inte vill gör han inte. och man kan inte göra någonting åt det. och om han svär och jag säger nej, och han skiter i det vad ska jag göra? om han inte går upp vad ska jag göra? han får straff varje gång men han gör likadant igen. det finns ingetting man kan göra. du kan aldrig tvinga ett barn till något det inte vill när det är så stort. så var du glad att du fortfarande kan bära dem och att de har nogorlunda respekt ännu hahaha. 3 års ålder är jobbig men 6 års ålder är dubbelt så jobbig. kevin hade alltid trots det gick aldrig över hahaha. men har har ju också fått diagnosen trottssyndrom. :-)..
Paula: Ok, jag har en känsla av att Henry också har trotssyndrom eller något annat. Om han inte blir lugnare till han är 5 år så måste vi kolla.
Man måste kolla honom konstant när vi är ute, han rymmer hela tiden... han trotsar konstant, kan inte sitta ner en sekund
