Lite om allt möjligt

Detta inlägg får handla om allt möjligt som rör sig i mitt liv och huvud just nu.

                                         

Jag mår inte bra och har mått dåligt de senaste dagarna, ont i halsen, öm i kroppen/ryggen och varit varm/kall om vartannat. Självklart har jag ändå jobbat för feber har jag ju inte.
Nu mår jag lite bättre, trodde det skulle bli värre men det känns nästan som om det vänder, eller??!!

                                           

Idag har jag syndat, ätit två Mars/snickers... Jag tror att jag ändå kör för hårt trots att jag försöker äta normalt. Jag inser att jag inte vet vad äta normalt är. Jag önskar någon kunde förstå hur svårt detta är, vilken ätstörning jag har. Det är inte anorexi eller bulimi, jag vet inte ens om det finns något namn för det jag har? Kan det vara sockerberoende?
Jag önskar bara att jag var som förut då jag aldrig ens tänkte på vad jag åt utan åt normalt.

Kanske måste jag söka hjälp? Kanske söka mig till andra sockerberoende och få höra deras historier. Känna att det finns andra som mig?!
Jag vet att jag inte är tjock, överviktig och liknande och det är inte där mitt egentliga problem ligger. Det är mitt behov av socker, mitt frossande, att min kropp inte lyssnar när hjärnan säger nej.
Att det helt enkelt inte är bra för kroppen med en massa onyttigt socker m.m.
Tack för att ni orkar läsa! Jag skriver från mitt hjärta, utelämnar en sårbar del av mig själv för jag känner att jag måste!


                                             

Till ett annat ämne:

Idag har Alicia slarvat bort sin gymnastikpåse med gympakläder, skor, handduk m.m. Henry har tappat bort sin cykelhjälm. Visst är det roligt att ha barn?! Vi får se om sakerna dyker upp, ibland gör de det och ibland inte. Det är dyrt att ha barn!
Om era barn tappar bort saker, tycker ni då att de ska ersätta sakerna med sina sparpengar eller bör vi föräldrar köpa nytt?


Kommentarer
Postat av: Ingela

De första gångerna det händer att de slarvar och blir av med sina saker bör vi föräldrar betala, tycker jag men om de fortsätter bli av med saker (gymnastikpåse ytterligare en gång t ex) trots man förmanat att "håll koll på dina saker""du har själv ansvaret för att ta med dina saker från gympan" etc så är det nog bra om det blir kännbart för barnet. Men inte hela summan utan en symbolisk summa t ex 100-200 kr, för at de ska känna att det kostar att köpa allt nytt. Trots allt så har vi nog själv slarvat bort saker när vi var små som våra föräldrar fått ersätta... eller?



Ang sockerberoende - det är massor av människor som är det, även om de kanske inte själv satt den benämningen på sitt beteende. Det är bara det att vi i vår familj är så medvetna om vårt beteende. Om jag hade varit i din sits, så hade jag istället försökt tänka "idag unnar jag mig detta goda, som jag älskar" utan att få dåligt samvete. Livet handlar ju också om att njuta - det är viktigt att vi njuter av det som vi tycker om - hur roligt blir livet annars? Det vi Poulsens måste lära oss det är att vi inte kan unna oss ALLTID, utan bara då och då (kanske 1-3 tillfällen i veckan) för att inte fastna i en ond cirkel med kraftig övervikt som tydligt tecken på missbruk. Du är ju så duktig, jag tycker inte du ska behöva må så dåligt för att du då o då går upp ett par kilo - det gör ju 80 procent av befolkningen! Men de flesta tar tag i det under en period av året, för att sedan kanske unna sig igen under semestern. Glöm inte att njuta, Kerstin!!! Stor kram från siss

2011-05-20 @ 10:41:06
URL: http://ingells.blogg.se/
Postat av: Kerstin

INgela: Jag har aldrig slarvat bort något =)

Tack för dina tankar.



Tack för dina kloka ord! Jag har ätstörningen "Poulsen" absolut. Jag måste absolut lära mig att unna mig ibland och inte varje dag.

Jag måste lära mig att äta normal frukost, lunch och middag men vad är det? När det är gott så äter jag tills jag är övermätt, hur kan jag stanna när det är gott?

Kramar

2011-05-21 @ 16:27:56
URL: http://chetti.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0