Torsdagen blir en dag att minnas...
Igår när vi sitter och äter lunch så säger en av mina arbetskompisar. "Titta din son kommer" Jag tänkte då att han var på utflykt med klassen och gick förbi.
Men insåg snabbt att han var ensam... Jag trodde han rymt från skolan och började fråga ut honom. Men nej, de hade glömt min lille gosse i skogen när de hade varit på skogspromenad.
Jag blev självklart flyförbannad och körde bort med honom till skolan. Då träffar jag hans fröken som tar oss åt sidan. Hon är ganska upprörd och ledsen. Hon säger att det är deras fel, Henry har inte gjort något fel. Han glömdes kvar i skogen och han hittade inte tillbaka... :(
Hon säger att hon ska prata med rektorn men vi har ännu inte hört ett ord från rektorn eller någon annan ansvarig.
På kvällen berättade han att han först gått hem till vår gård och lekt där. Ringt upp men vi var inte hemma. Sedan hade han gått bort till mitt jobb vilket innebär 10 minuters gångväg för en vuxen, över gator och igenom ett centrum och en parkering...
Jag gick lite som i chock under dagen/kvällen och kunde inte bearbeta vad som hänt. Direkt efter jobbet hade vi besök av A och barnen S och L som är här i STHLM på finalveckan för Modelljakten. Det var jättekul att ha de här. Imorgon kommer de tillbaka och umgås mer med oss =)
MEN på kvällen när jag skulle lägga mig så började tankarna komma. Vad som helst kunde ha hänt min lille pojke på 5 år! Vad skulle han gjort om inte vi var på jobbet? (30 minuter efter hade vi varit ute på rundan) Vem bär ansvaret? Hur ska vi gå vidare? Hur ska vi anmäla detta? Kommer skolan anmäla händelsen och ta sitt ansvar?
Ska vi vänta på att de ringer oss? Ska vi ringa de och isåfall vem, rektorn?
Det är så fruktansvärt att inte kunna lita på skolan och lärarna när de är ute på utflykt. Hade han smitit då hade det varit en helt annan sak men nu glömde de honom, inne i en skog!!
Och de ringde inte ens. Och har inte ringt än. Han var säkert borta minst 1,5 timme skulle jag gissa...
Nu kommer oron finnas där, att detta ska hända igen, att han ska komma till mitt jobb igen för nu kan han ju vägen utan problem.
Vad ska vi göra?? Hur ska vi gå vidare? Hjälp mig med råd och tips, snälla!
Jag känner mig så himla ledsen över hela situationen =(
Jag är helt förvånad över att du inte fått några kommentarer här, men hoppas dina läsare kontaktat dig på annat sätt! Ja, du ska vända dig till rektorn och höra hur det här kunde hända och vad ska de göra för att det inte ska hända igen. Ring direkt på måndag morgon!!! Jag ringer dig imorgon! Kram kram kram
Ni ska helt klart göra en anmälan! och det är för jäkligt att de inte ens rinngde er direkt när de upptäckte detta.
Vad hade hänt om han hade blivit bortrövad som är vanligt nu för tiden? goa Henry hade inte funnits kvar längre.
Tänkte mycket då när jag fick veta av dig att det hade hänt.
Kramar till er
Ingela: Jag ringer rektorn på måndag. Ska samla tankarna och frågorna på ett papper så att jag är förberedd.
Anna: Kram
Usch sånt får inte hända men det gör det, tyvärr. De har ju säkerligen inte glömt kvar han med vilja utan det är en olyckshändelse och svårt att ställa någon till svars. Men personalen på skolan MÅSTE helt klart se över sina rutiner vid utflykter. Ta med närvarolistor som prickas av innan både utgång och hemgång, samla ihop gruppen och räkna in alla barn just för att minimera sådana händelser igen. Klarar dem inte det kanske man ska se över om man ska ge sig ut på utflykter över huvud taget, tyvärr är det barnen som får lida av det.
Jag har arbetat många år inom både skola och fsk och jag har ALDRIG varit med om att barn glömts bort på en utflykt eller ens när man går in från gården. Barn kan rymma och springa bort men aldrig får de glömmas bort.
En ursäkt ska ni absolut få. En mega stor sådan och de ansvariga ska skämmas för vem vet var H hade gått. Nu var han duktig nog som hittade men det är mycket begärt av en femåring.
fia: Tack för kommentaren!
Det händer ju tyvärr oftare än det ska. Har hört det från många olika håll, både skolor och förskolor.
En stor ursäkt är det minst man ska begära.
