Så mycket att säga
Jag önskar jag hann blogga oftare för dagarna går och det finns saker som jag vill blogga om men som jag glömmer bort.
Jag kan börja med läkemedelsräkningstentan. Det kändes bra när jag gick ut, troligen alla rätt och jag förstod allt! Men när jag hörde de andra prata och när jag väl kom hem och gick igenom mina anteckningar så insåg jag att jag slarvat med uppställningarna på ett par ställen... Så troligen kuggar jag tyvärr men jag är ändå nöjd och glad för att från att inte ha förstått ett skit till att faktiskt förstå talen och kunna räkna ut dem kändes så skönt! 4/10 är omtentan och jag är redan inställd på att göra den. 26/9 får vi reda på om vi klarade det eller inte.
Veckan har varit tuff, 4 långa dagar i skolan och dessutom så har jag stora problem med insomnia. Jag kan inte somna om kvällarna och sedan sover jag oroligt... Tror det beror på stressen från skolan och det stundande valet...
Vi fick lära oss om katastrofmedicin i veckan och det var intressant och vi fick också vara på Södersjukhuset. Där fick vi öva lite och testa på några livräddningssaker.
Jag är alltså helt slut, det är sjukt mycket i skolan, lite sömn på det och hemmet hinns inte med. Här är så ostädat att det är pinsamt... Imorgon så ska det städas och jag ser faktiskt fram emot det. Men jag måste faktiskt försöka slappa också, trots att det finns en massa "måste, bör, skulle vilja" på listan.
Jag ser inte framemot valet på söndag. SD kommer få fler röster än förra valet och att folk i min egna familj röstar på dem får mig att bli ledsen, arg och besviken. Barnen undrar om de inte tycker om pappa m.m. Vad svarar man på det? Ni som tänker rösta på dem, tänk efter ännu en gång. En röst på dem är en röst mot vår familj, så känner jag.
Jag röstar på Miljöpartiet för de känns som det enda humana partiet. Språkrören är bra och de vågar verkligen visa sitt avstånd mot SD.
Kommentarer
Trackback
