att vara förälder. Jag och F var på utvecklingssamtal för Samuel i onsdags och det gick inte bra. Samuel sprang iväg, kastade och sparkade på saker. Läraren sade att han inte vill arbeta i skolan, han vägrar och vill inte helt enkelt. Han sätter sig i soffan och de försöker med alla medel få honom att arbeta... Det gick bra i början men sedan har det bara blivit värre och värre. Han har börjat smita ifrån skolan också så de får jaga honom. Han slår på de andra barnen.
Det känns som dejavu fast lite värre. Vi hade ju ett helvete med Henry från förskoleklass och genom hela lågstadiet men han arbetade i alla fall någorlunda på lektionerna. Hoppas bara Samuels beteende ändras snart! Vi försöker prata med honom men får svar som "det är skit" "det är tråkigt"
Sedan fick jag mitterminsprognos för Henry i veckan och det var en katastrof!! F-varning i NO och spanska och han når inte sina betygsmål i typ alla ämnena. Ett av problemen är att Kunskapsskolan har ett speciellt tänk, tänk er högskolestudier med eget ansvar för upplägg av uppgifter och prov m.m. Få lektioner istället har de workshops där man kan ha möjlighet att göra sina uppgifter men som också går att strunta i... Henry har ju bara lallat runt från start.
Jag pratade allvar med honom igår om hur viktigt det är att alla uppgifter och prov blir godkända samt hur jobbigt det är att hamna efter... Han är ju smart och har ett superbra minne men väldigt lat + beroende av online gaming. Igår satt vi i tre timmar och pluggade så en SO uppgift blev inlämnad i tid och så klarade han sitt omprov i NO idag. Vi har bestämt att vi på söndagar går igenom alla ämnena och vilka uppgifter som ska göras under veckan samt Vilka prov som ska pluggas till och så. Sedan lägger vi upp en plan för vad som ska göras när, hemma eller på workshop. Jag måste sitta med honom minst en timme per dag för att se till att det blir gjort.
Jag har varit i chock, ledsen och gråtit i två dagar och jag kan inte förstå dels hur Samuel beter sig så och dels att Henry inte bryr sig mer om skolan.
Jag har alltid gjort läxorna ordentligt, pluggat hårt till proven utan att mina föräldrar behövde säga något. Jag ville och vill fortfarande alltid göra mitt bästa. Det gör ont att mina barn inte känner likadant. Riktigt ont...
