Henrys förlossningsberättelse
NU HAR lillebor Henry KOMMIT!!
Och det gick undan kan man lätt säga!
Började i måndags 12/12 av att jag började känna av oregelbundna värkar från att jag gått upp 8.30, de kom mellan 3-5 minuter. Det kändes att det var på gång.
Vid 12.00 bakade jag scones som jag och dottern åt.
Vid 13.00 tyckte jag värkarna blev starkare, ringde mannen och frågade om han kunde sluta tidigare.
Vid 14.00 gjorde det så ont så jag ringde och sade till mannen att komma NU! Han släppte allt och körde som en galning hem. Jag började känna krystvärkarna komma vid 14.30 och jag fick panik!!
Ringde mannen igen, och han kom inom några minuter. Då var krystvärkarna i full gång och jag kände hur huvudet började tryckas ut... Höll på att svimma av smärta.
Alicia var fortfarande hemma också. En kompis som skulle titta på lägenhet i närheten kom precis förbi i rätt tid. Hon fick ta våra nycklar, Alicia och så kastade vi oss in i bilen.
Min man körde som en galning till HS och det tog väl ca 5 minuter, något som i vanliga fall tar ca 15 minuter...
De krystvärkarna jag hade i bilen in var ingen lek. Det gjorde djävulskt ont och jag skrek, kände huvudet komma, paniken...
Min man parkerade vid kanten och på den lilla 100 m sträckan som vi gick hann jag få 2 kraftiga krystvärkar... Vi ringde på förlossningen, bankade på dörren. De lade mig ner precis innaför på golvet för jag sade att bebisen kommer nu.
De hann få in mig på ett rum på något sätt, slet av mig mina byxor och sedan fick jag en krystvärk och på den värken kom han ut med hinnor och allt. Vi kom till förlossningen 15,00 och han var ute 15,05... Moderkakan kom 15,12.
Vi var helt chockade. Jag sprack ingenting, behövde inte sys något alls. Dessutom födde jag helt utan smärtlindring
Nu mår jag jättebra, har inte ont nånstans förutom de eländiga eftervärkarna. Gossen mår också jättebra!
Åkte hem redan nästa dag, tyckte att eftersom vi båda mår så bra att det var lika bra att åka hem. Alicia reagerade starkt och tycker väl hela situationen är konstig. Nu är det bättre och hon verkar tycka det är kul med lillebror.
Han ska heta Henry Ovoke Johnson och han vägde 3070g och var 50 cm lång när han föddes. Han såg dagsljus klockan 15.05 måndagen den 12/12-05 men var beräknad till 21/12
Jag trodde aldrig att det skulle gå så snabbt med andra barnet trots varningarna man fått.
Kram
Och det gick undan kan man lätt säga!
Började i måndags 12/12 av att jag började känna av oregelbundna värkar från att jag gått upp 8.30, de kom mellan 3-5 minuter. Det kändes att det var på gång.
Vid 12.00 bakade jag scones som jag och dottern åt.
Vid 13.00 tyckte jag värkarna blev starkare, ringde mannen och frågade om han kunde sluta tidigare.
Vid 14.00 gjorde det så ont så jag ringde och sade till mannen att komma NU! Han släppte allt och körde som en galning hem. Jag började känna krystvärkarna komma vid 14.30 och jag fick panik!!
Ringde mannen igen, och han kom inom några minuter. Då var krystvärkarna i full gång och jag kände hur huvudet började tryckas ut... Höll på att svimma av smärta.
Alicia var fortfarande hemma också. En kompis som skulle titta på lägenhet i närheten kom precis förbi i rätt tid. Hon fick ta våra nycklar, Alicia och så kastade vi oss in i bilen.
Min man körde som en galning till HS och det tog väl ca 5 minuter, något som i vanliga fall tar ca 15 minuter...
De krystvärkarna jag hade i bilen in var ingen lek. Det gjorde djävulskt ont och jag skrek, kände huvudet komma, paniken...
Min man parkerade vid kanten och på den lilla 100 m sträckan som vi gick hann jag få 2 kraftiga krystvärkar... Vi ringde på förlossningen, bankade på dörren. De lade mig ner precis innaför på golvet för jag sade att bebisen kommer nu.
De hann få in mig på ett rum på något sätt, slet av mig mina byxor och sedan fick jag en krystvärk och på den värken kom han ut med hinnor och allt. Vi kom till förlossningen 15,00 och han var ute 15,05... Moderkakan kom 15,12.
Vi var helt chockade. Jag sprack ingenting, behövde inte sys något alls. Dessutom födde jag helt utan smärtlindring
Nu mår jag jättebra, har inte ont nånstans förutom de eländiga eftervärkarna. Gossen mår också jättebra!
Åkte hem redan nästa dag, tyckte att eftersom vi båda mår så bra att det var lika bra att åka hem. Alicia reagerade starkt och tycker väl hela situationen är konstig. Nu är det bättre och hon verkar tycka det är kul med lillebror.
Han ska heta Henry Ovoke Johnson och han vägde 3070g och var 50 cm lång när han föddes. Han såg dagsljus klockan 15.05 måndagen den 12/12-05 men var beräknad till 21/12
Jag trodde aldrig att det skulle gå så snabbt med andra barnet trots varningarna man fått.
Kram
| Redigera
Kommentarer
Postat av: Ingela
Han är född med segerhuva alltså om jag förstår dig rätt? Häftigt! Jag minns att jag pratade med dig under tiden du gjorde sconesen och jag sa till dig att se till att lämna bort Alicia NU, men du bara: Det är lugnt... Hahahaha, ja skyll dig själv då ;) hihihi kram
Postat av: Kerstin
INgela: Ja, med segerhuva och jag har hört att enligt kineserna så betyder det tur och att man kan gå långt i livet =)
Jag minns också att vi pratade vid typ 11.00 och du sade att det kunde gå snabbare med andra barnet =)
Trackback
