Mitt liv flashade förbi

                                                                    

Igår på vägen in till stan så stannade tunnelbanan plötsligt inne i en tunnel. Föraren sade ingenting och alla undrade vad som var fel. Först var allt lugnt men sedan började det lukta en kostig rök typ gummirök/giftrök. Jag kände ångesten komma...
Föraren sade fortfarande ingenting och i mitt huvud pågick olika scenarior plus paniken av att inte kunna andas ordentligt.  Tåget är kapat och nu gasas vi ihjäl, det brinner och vi kommer brinna inne och liknande. Äntligen pratade föraren (efter flera minuter) och sade att det var fel på tåget och att vi skulle stiga av vid nästa station.
På den korta stunden flashade mitt liv förbi och jag tänkte på barnen, F och allt. Att nu skulle vi alla dö härinne troligen av kvävning m.m. Nu kan jag riktigt förstå den panik människor haft i sådana situationer september 11th, plankraschen förra veckan m.m.

Kanske löjligt men jag får panik av sådana ohanterliga situationer. Hatar även när tågen är fyllda av människor, klaustrofobi typ.

Jaja, nu är det strax dags att sova!

Kommentarer
Postat av: Ingela

Usch, vilken hemsk känsla! Jag får definitivt också megaångest över såna situationer där man känner sig utlämnad, situationer som är svåra att göra något åt på egen hand. Då vill man bara krama barnen!!! =)

2009-06-15 @ 13:23:56
URL: http://ingells.blogg.se/
Postat av: Tessan

Vad bra att jag va med och lugna ner dig genom att berätta vad jag trodde att rökdoften kom ifån... Först skulle vi dö och sen skulle vi dö för att vi inte skulle hinna få mat.. Vi e roliga vi, ha ha ha

2009-06-15 @ 16:14:20
Postat av: Kerstin

Ingela: Ja, det är verkligen en hemsk känsla!!



Tessan: Hahahahahaha, du är för rolig! Tur att vi hann fram till den lyxiga maten :-)

2009-06-15 @ 18:58:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0