Ledigheten är här
Så nu var mina 6 sommarveckor på Citymail över. Jag kommer nu vara ledig från både jobb och skola i drygt 4 veckor. =D
Att slappna av helt är såklart inte möjligt med en trotsig tvååring men vi är lediga från alla måsten i alla fall.
Jag ska försöka jobba 2-3 dagar/månad på Citymail under mina studier för att dryga ut hushållskassan. Hoppas verkligen att det går att kombinera skola och studier.
Imorgon ska vi packa för på kvällen ska jag och barnen åka tåg ner till Skåneland. Pappa F följer inte med, han känner inte för att träffa människor plus att han tänkt börja arbeta nästa vecka när hans sjukskrivning går ut. Han har varit hos läkare i veckan, röntgades och blev vidareskickad. Han har nu fått ett stort knäskydd typ som han ska använda vid belastning, när han jobbar och så. Det finns inte så mycket annat att göra sade läkaren.
Han söker andra jobb hela tiden så vi får se om han kan byta till ett jobb som inte belastar knä och fot lika mycket.
Samuel är bra nu. Har gått på förskola, äter bra och gnäller inte längre. =D
Hoppas ni alla får en fin helg!
ps. Har inte skött kosten alls i veckan... Lätt att falla tillbaka i gamla vanor men men nya tag efter ledigheten. Då ska kilona bort! ds.
Tre jubbebdagar kvar
Det känns jättebra att F är hemma igen. Men det är fortfarande en tung stämning och många tankar hos oss alla kommer och går. Henry grät igår och var rädd ifall pappa F ska dö. F pratar om hur han vill ha det när han dör och om det finns en mening med livet egentligen... Döden blir så verklig när något sådant här händer. Det får en att fundera över sin egen bortgång och familj och vänners bortgång. Det tar bara en mikrosekund så är man borta för alltid.
Det är lite strul med papperna för att kunna transportera kroppen men förhoppningsvis så ordnar sig allt detta denna veckan. Vi känner alla att det är nog nu, kroppen måste begravas snarast.
Tre jobbdagar kvar för mig och det känns overkligt att jag ska vara ledig utan både skola/jobb. Jag hoppas att vi kan njuta av vår ledighet trots allt men det känns fortfarande som en klump i magen.
På det hela så har Samuel drabbats av höstblåsor "Fot- hand- och munsjukan"
Han har blåsor på händer och fötter och även inne i munnen. Han gnäller och kan inte äta =( Han var hemma med pappa F igår men idag gick han på förskola och det hade gått bra. Han har kunnat äta litegrann idag men han är fortfarande besvärad av de i munnen. Hoppas det vänder nu innan vi åker till Skåne.
Det tar emot att lämna F ensam när vi åker till Skåne. Ska försöka få honom att åka med eller kanske besöka oss några dagar när vi är nere. Annars kommer jag säkert ringa honom X antal ggr/dag.
Ni får ha en fortsatt bra sommarvecka! Kämpa på ni som jobbar och njuta av lata dagar ni som är lediga!
Äntligen helg!
Det har varit en tuff vecka både mentalt och fysiskt. Upp tidigt, stress för att lämna barnen och vara på jobb 07.00 men men det har gått bra ändå. Det enda svåra har varit att få de att somna i tid...
I veckan fick vi besök av barnens kusin Jonathan och det var trevligt =)
Inatt har vi haft nattgäster, Anna och barnen sov över. Först åkte vi till Slagsta strand, strandpremiär för oss och barnen tyckte det var roligt i en dryg timme sedan ville de hem och ha fredagsmys.
Henry klipptes i veckan, "Balotellifrisyr" ville han ha
Imorse kom F hem igen och jag hämtade honom på flygplatsen. Han behöver inte åka till Nigeria som det ser ut nu utan de kunde med möda och besvär ordna saker från Schweiz. Men det är inte helt klart, vissa papper ska ordnas och skickas till ambassaden innan de tar över transporten av kroppen och så. Vi är så glada och lyckliga att han är hemma igen =D
Nu har jag en arbetsvecka kvar innan vår ledighet. Det har känts bra att jobba och det har varit roligt att träffa mina arbetskompisar och få sig några glada skratt.
Om precis en vecka åker vi ner till kära Skåneland och min stora och härliga familj! Vi alla längtar =D
Jag vägde mig imorse och jag har gått upp 6hg i veckan och det är egentligen inte så konstigt. Har ätit lite onyttigt i veckan p g a omständigheterna... Men men nya tag i veckan, jag ska inte gå upp utan ner! Hålla de goda vanorna och rutinerna. Men i höst blir det verkliga krafttag när jag är tillbaka i vardagens rutiner.
Ni får ha en härlig helg!
Måndagsinlägg
Helgen har varit stillsam och vi har faktiskt suttit inne nästan hela helgen trots det fina vädret. Emma kom till oss i helgen, och fixade äntligen Alicias hår. Relaxer för barn så nu är håret helt rakt. Hon är väldigt nöjd!
Folk kom och visade sin respekt och bidrog med pengar inför Felix´ resa. Igår kväll flög han till Malmö och ikväll flög han och storebror F till Schweiz. Förhoppningsvis så åker de inte till Nigeria. Storasyskonen där vill inte att de kommer ner, de är rädda och oroliga. Folk som bor i Europa är alltid ett attraktivt mål för kriminella i Nigeria. Om allt går bra så ordnar de med transporten av kroppen till Schweiz där F och F väntar för att hjälpa Luckys fru med det praktiska, begravning och så. Det skulle kännas så mycket bättre för oss alla.
Men vi tar en dag i taget och ser vad som händer.
En möjlig orsak till att han blev sämre är att det blodet han fick var infekterat med malaria så han drabbades av malaria också. De försökte bekämpa både malarian och hålla hans skador under kontroll och troligen orkade inte hans kropp denna påfrestning. =(
Men innan familjen får ta del av journalen ville läkaren ha betalt, så när de nu betalar så kan de få läsa vad som hände de sista dagarna. Det hela känns fortfarande overkligt och något som kunde undvikas.
Inatt vaknade vi av höga smällar.
Jomenvisst stod två bilar i brand på vår gästparkering. Inget ovanligt här i Norsborg och det får mig genast att tänka på
Vägningen i lördags visade 74,2kg vilket betyder en viktnedgång på 9hg i veckan. Totalt 9,2kg sedan starten =)
Nu är tanken att jag ska försöka hålla vikten, gärna gå ner tills jag börjar skolan. Men sedan verkligen gå all in i höst och får bort mina sista 12 kilo. Känns gött!
Imorgon får vi besök av kusin Jonathan som är här i Sthlm. Kul med familj på besök och vi behöver besök känner jag just nu.
I veckan blir det bara jobb och på kvällarna försöker jag hålla mig sysselsatt för att skingra tankarna på att F inte är här. Saknar honom så mycket redan! Han är min trygghet, mitt stöd, min glädje och utan honom här så känner jag mig inte hel.
Ha en fin vecka, det är riktig sommarvärme här!
12 års bröllopsdag
Tänk att det gått 12 år ❤
Tuffa dagar
Vi har haft tuffa dagar med mycket smärta och tårar. Det känns fortfarande ofattbart. Man ska inte dö i den åldern, man ska inte dö när man är på "semester", två små killar ska inte växa upp utan sin pappa.
Det sjuka är att även Lucky växt upp utan pappa då deras pappa dog i en bilolycka när han var bebis.
Nu är det bestämt att F åker till Malmö på söndag för att träffa storebror F. Tillsammans åker de sedan till Schweiz på måndag och träffar Luckys familj. Sedan åker de troligen till Nigeria på onsdag och stannar kanske högst en vecka. De ska ha vaka där med hela familjen och sedan ska de åka med kroppen tillbaka till Schweiz så familjen får begrava honom. Frun och speciellt barnen behöver ett ställe att kunna gå till och känna att han är nära dem.
Det känns svårt för mig att han ska åka till Nigeria men jag håller det för mig själv. Jag vill inte stoppa honom och jag vet att han kommer ta det försiktigt och så får vi bara be att han kommer hem välbehållen.
Det kommer tyvärr bli långa dagar för Henry och Samuel på förskola/fritids för det är både jag som lämnar och hämtar när F är bortrest. Men jag jobbar bara två veckor till innan vår ledighet så det ska nog gå bra. Jag var hemma från jobb onsdag-torsdag men jag jobbade idag igen. Det var svårt mentalt men vi behöver pengarna. Sanningen är att vi är helt barskrapade och denna resan som F kommer göra är något vi inte ens har pengar till... Vi kunde i princip knappt betala våra utgifter denna månad och sparkontot gapar tomt =(
F har varit sjukskriven sedan slutet av maj och hans ärende är inte klart än, hoppas verkligen det är klart till slutet av juli annars vet vi inte hur vi ska göra...
Men i jämförelse med Luckys familj och deras förlust så är detta ingenting. Pengar kommer och går och det viktigaste är att hyran och elen blir betald, det övriga får man lösa på något sätt...
Vi åker till Skåne om två veckor men det som hänt tar bort en stor del av den glädje vi hade inför vår ledighet och resa. Men det ska bli skönt att få komma hem och träffa släkt och vänner. Komma bort från allt.
I helgen kommer vi inte göra så mycket såklart och på söndag har vi 12-års bröllopsdag men den kommer vi inte kunna fira, den kommer förståeligt i skymundan i år.
Tack för alla sms, telefonsamtal, FB inlägg, Messenger meddelande m.m. Det värmer att folk sörjer med oss i vår svåra stund!
Sorg i våra hjärtan
Igårkväll fick vi det där samtalet ingen vill ha. Felix' lillebror Lucky som blev skjuten på Midsommarafton klarade inte sig. Han dog.
Hela natten och dagen har varit hemsk. F varken sover eller äter, han är apatisk och väldigt uppriven.
Lucky blev 37år och lämnade efter sig sin fru sedan 11 år tillbaka och två småkillar på 5 och 10år. Det är helt jävla sjukt...
Jag hör hans röst i mitt huvud och det känns som en sjuk dröm.
Har inte familjen Johnson haft nog av sina lidanden? F's pappa dog när F var ca 2år, ena storasystern dog tidigt och lämnade 5 små barn efter sig, mamman dog när de yngsta syskonen var tonåringar. Dessutom har två andra syskon gått bort, F's tvillingbror när han var bebis och en storasyster gick bort som barn. Räcker det inte nu????
Jag är hemma från jobb och håller ställningarna. F kommer åka till Nigeria för att hjälpa till med kroppen m.m. Självklart är vi oroliga för det, händer något med F då går jag under
Ta hand om varandra, man vet inte när ens sista dag är kommen...
