Dag 09 – Min tro
Vart ska jag börja?
Jag är född in i en kristen, protestantisk familj. Liberalteolog, svenska kyrkan whatever you wanna call it.
Jag har gått på kyrkans barntimmar, miniorer och juniorer, är döpt, konfirmerad och gift i svenska kyrkan. Mina barn är döpta.
Jag är religiös, jag är troende. Jag tror på Gud, den som skapade oss och allting på denna jord. Bibeln tycker jag är en bok som både skrämmer folk och ger en goda råd genom livets väg.
Jag är inte bokstavstrogen utan plockar de bitar jag tycker är bra för mig och min tro. Enligt vissa kristna är detta en synd.
Jag tycker att man inte ska döma folk utan det får endast Gud göra. Att döma andra är en synd.
Bibeln är skriven av människor, som säger sig vara besatta av den heliga anden. Därför ifrågasätter jag många delar av bibeln. I flera delar av gamla testamentet beskrivs en Gud som jag inte tror på, en Gud som säger till människor att döda, kriga och ta över.
Delen om Jesus i nya testamentet är den bästa, samt hur jorden skapades, budorden, kärleksbudet m.m.
"Du ska älska andra såsom dig själv"
Men det viktigaste är inte bibeln eller kyrkan för mig utan min tro. Att jag tror, att jag försöker vara en god människa. Jag skulle lika gärna kunna vara muslim, buddist, hindu, jude eller annat för det viktigaste är tron och hur vi är som människor.
Jag är endast kristen för att jag föddes in i en kristen familj och har vuxit upp i den kristna miljön och med dess värderingar.
"Det finns endast två slags människor i denna värld. De som gör onda gärningar och de som gör goda gärningar"
Citat från filmen "My name is Khan"
Folk som är ateister förstår inte oss som är troende. Vi kan ju inte se Gud och varför händer det då så mycket ont i världen?
Jag kan inte förklara allt, det kan inte ateisterna heller. Men jag känner att Gud finns, han ger mig mod, trygghet, tröst, svårt att förklara för folk som inte vill tro.
Mycket av det hemska som händer i världen har vi oss själv att skylla på, men mycket är bara ren sorg och smärta.
Jag vill tro att allt har en mening, det måste det ha!
Jag respekterar din tro, den ger dig styrka. Men för mig är det min inre röst, min tro på min egen förmåga, min själ som ger mig styrka. Vilket i mitt fall inte har något med religion att göra.
Jag känner inte alls igen mig när du beskriver att du är född i en kristen familj. Både mamma o pappa är/var troende men det var inget som predikades eller yttrades eller pratades om i familjen. Jag gick också på söndagsskola men det var inget självvalt då jag var sju år. Jag konfirmerades av egen fri vilja då jag ville utforska vad jag kände inför kristendomen. Men kanske har du haft djupare samtal om kristendom med våra föräldrar än jag haft, då du varit intresserad av det.
Jag är dock lite nyfiken på om du tror på evolutionen ("apa utvecklas till människa") eftersom du säger "Gud, den som skapade oss och allting på denna jord."
Mycket bra tänkt och känt! Jag har precis samma tankar och tro och att allting har en mening är jag helt övertygad om!
Ingela: Jag spinner vidare på det du skriver i ett nytt inlägg.
Mamma: Ja, efter många års tänkande och funderande är det detta jag kommit fram till =)
