Samuel akutopererad
I tisdags så var det dags för F´s röntgen och det gick bra. Nu väntar vi på svaret. Efteråt åkte vi och njöt av en god kinamatsbuffé.
Henry skulle haft utvecklingssamtal i onsdags men det blev inställt p g a att hans fröken var sjuk.
I onsdagsmorse var allt som vanligt. Jag lämnade barnen på skolan, gick och handlade lite och väl hemma så vaknade Samuel och började äta men efter någon minut så började han gallskrika av smärta. Jag kollade bråcket, det såg bra ut men han bara gallskrek och var otröstlig.
Jag ringde F som var på jobb och vi bestämde oss för att åka in till akuten igen. F kom hem och så åkte vi in för tredje gången på akuten. Väl där så kunde de inte få upp tarmen ur bråcket och han skrek och skrek. Flera läkare försökte, de gav honom morfin och tryckte igen men det gick inte.
Vi fick komma in på ultraljud och det visade sig att han hade ljumskbråck på båda sidor.
Väl nere på akuten hade en kirurg tillkallats och han tryckte upp bråcket. Den första läkaren tyckte vi kunde åka hem och invänta datum för operation men vi vägrade och kirurgen höll med oss. Tre ggr in till akuten och han har ju ont och besvär dagligen.
Så vi blev inskrivna på akuten och fick ett rum i väntan på en akut operation.
Vid 15.00 kom vi in på rummet och då hade han inte ätit sedan 08.00. Han gallskrek av både smärta och hunger stackaren. Men han skulle fortsätta fasta för det ev. skulle bli operation inom snar framtid.
Men vi väntade och väntade, ingen operation. Först sade de eftermiddag, sedan vid 23.00, sedan runt midnatt och till slut nästa morgon vid 08.00... Då var vi så förbannade. Vår lille stackare skrek och skrek och var vrålhungrig. Då fick han ammas 00.00-04.00.
Nästa morgon vid 08.00 så säger sköterskan att operationen kan dröja och då känner jag bara att jag inte orkar mer. Detta skrikande och lidande som min lille pojke fått gå igenom.
F ringer Uppsala och vi är beredda att byta sjukhus. Då blir det fart och plötsligt så kan han opereras vilken minut som. Så vid 10.30 rullas han äntligen in på operation och jag följer med in tills han sövs ner.
Operationen skulle beräknas ta runt 1,5 timme men tog 2,5 timme och det var jobbigt att vänta utan att veta varför det drog ut på tiden. Det var tydligen lite komplicerat att sy ihop honom.
De gick in med en kamera genom naveln och där har de sytt ihop honom. Sedan har de gått in på höger och vänster sida av magen för att sy ihop bråcken. De två hålen är endast ihoplimmade.
Sedan fick han ligga på uppvaket i 24 timmar. Jag fick sova på avdelningen och så ringde de mig när han ville ammas. Första natten som jag sovit utan honom, vi brukar samsova.
Mycket jobbiga dagar har det varit, mest mentalt. Visst det var en rutinoperation men han är ju bara 8 veckor och all denna smärta sedan födseln, denna väntan innan operationen, fastan och att man inte kan förklara för honom gör att det är otroligt smärtsamt för oss som föräldrar.
Sedan så är allt relativt. Jag träffade en mamma i väntrummet med en liten flicka som hade fötts 1,5 månad för tidigt men som hade en tvillingsyster som låg inne på intensiven med diafragmabråck så hjärta, tarmar låg helt fel i magen, njurarna var ur funktion och med hjärnskador. Nu skulle de snart få ta ställning till om de skulle avsluta allt och låta henne somna in. Hon hade bott på sjukhuset hela tiden och hon hade också en 6 och 8 åring hemma. Då känns Samuels bråck plötsligt som ingenting.
Barnen har hälsat på varje dag och nu hoppas vi slipper åka till akuten på länge. Tyvärr återfår en viss % ljumskbråcket igen men vi hoppas såklart att Samuel inte är en av dem.
Idag fick vi åka hem och det känns fantastiskt skönt att vara hemma!
Vi har redan nu märkt en enorm skillnad på Samuel. Han har mycket lite ont men vi får ge alvedon var 6:e timme. Men han har lett flera ggr och han har kunnat ligga för sig själv långa stunder. Det är helt otroligt hur det kan vända så. Då tänker vi på hur mycket besvär han egentligen haft ända sedan födseln :(
Idag blir han 2 månader dessutom min lilla gosse! I helgen blir det vila som gäller för honom så han blir helt bra.
Henry skulle haft utvecklingssamtal i onsdags men det blev inställt p g a att hans fröken var sjuk.
I onsdagsmorse var allt som vanligt. Jag lämnade barnen på skolan, gick och handlade lite och väl hemma så vaknade Samuel och började äta men efter någon minut så började han gallskrika av smärta. Jag kollade bråcket, det såg bra ut men han bara gallskrek och var otröstlig.
Jag ringde F som var på jobb och vi bestämde oss för att åka in till akuten igen. F kom hem och så åkte vi in för tredje gången på akuten. Väl där så kunde de inte få upp tarmen ur bråcket och han skrek och skrek. Flera läkare försökte, de gav honom morfin och tryckte igen men det gick inte.
Vi fick komma in på ultraljud och det visade sig att han hade ljumskbråck på båda sidor.
Väl nere på akuten hade en kirurg tillkallats och han tryckte upp bråcket. Den första läkaren tyckte vi kunde åka hem och invänta datum för operation men vi vägrade och kirurgen höll med oss. Tre ggr in till akuten och han har ju ont och besvär dagligen.
Så vi blev inskrivna på akuten och fick ett rum i väntan på en akut operation.
Vid 15.00 kom vi in på rummet och då hade han inte ätit sedan 08.00. Han gallskrek av både smärta och hunger stackaren. Men han skulle fortsätta fasta för det ev. skulle bli operation inom snar framtid.
Men vi väntade och väntade, ingen operation. Först sade de eftermiddag, sedan vid 23.00, sedan runt midnatt och till slut nästa morgon vid 08.00... Då var vi så förbannade. Vår lille stackare skrek och skrek och var vrålhungrig. Då fick han ammas 00.00-04.00.
Nästa morgon vid 08.00 så säger sköterskan att operationen kan dröja och då känner jag bara att jag inte orkar mer. Detta skrikande och lidande som min lille pojke fått gå igenom.
F ringer Uppsala och vi är beredda att byta sjukhus. Då blir det fart och plötsligt så kan han opereras vilken minut som. Så vid 10.30 rullas han äntligen in på operation och jag följer med in tills han sövs ner.
Operationen skulle beräknas ta runt 1,5 timme men tog 2,5 timme och det var jobbigt att vänta utan att veta varför det drog ut på tiden. Det var tydligen lite komplicerat att sy ihop honom.
De gick in med en kamera genom naveln och där har de sytt ihop honom. Sedan har de gått in på höger och vänster sida av magen för att sy ihop bråcken. De två hålen är endast ihoplimmade.
Sedan fick han ligga på uppvaket i 24 timmar. Jag fick sova på avdelningen och så ringde de mig när han ville ammas. Första natten som jag sovit utan honom, vi brukar samsova.
Mycket jobbiga dagar har det varit, mest mentalt. Visst det var en rutinoperation men han är ju bara 8 veckor och all denna smärta sedan födseln, denna väntan innan operationen, fastan och att man inte kan förklara för honom gör att det är otroligt smärtsamt för oss som föräldrar.
Sedan så är allt relativt. Jag träffade en mamma i väntrummet med en liten flicka som hade fötts 1,5 månad för tidigt men som hade en tvillingsyster som låg inne på intensiven med diafragmabråck så hjärta, tarmar låg helt fel i magen, njurarna var ur funktion och med hjärnskador. Nu skulle de snart få ta ställning till om de skulle avsluta allt och låta henne somna in. Hon hade bott på sjukhuset hela tiden och hon hade också en 6 och 8 åring hemma. Då känns Samuels bråck plötsligt som ingenting.
Barnen har hälsat på varje dag och nu hoppas vi slipper åka till akuten på länge. Tyvärr återfår en viss % ljumskbråcket igen men vi hoppas såklart att Samuel inte är en av dem.
Idag fick vi åka hem och det känns fantastiskt skönt att vara hemma!
Vi har redan nu märkt en enorm skillnad på Samuel. Han har mycket lite ont men vi får ge alvedon var 6:e timme. Men han har lett flera ggr och han har kunnat ligga för sig själv långa stunder. Det är helt otroligt hur det kan vända så. Då tänker vi på hur mycket besvär han egentligen haft ända sedan födseln :(
Idag blir han 2 månader dessutom min lilla gosse! I helgen blir det vila som gäller för honom så han blir helt bra.
Kommentarer
Postat av: Madde
Vilken dramatik, och som du säger - det är alltid någon som har det värre. Vad skönt att ni är hemma igen och har en nöjd, liten kille.
Postat av: anna
så härligt att se att S smilar och var bekväm. och jätte kul att han ammar på. Men man blir rent ut sagt förbannad när de vill vänta och vänta med op. Så liten och får lida så mycket.
kramar <3
Postat av: Kerstin
Madde: Tack!
anna: Ja, arg, ledsen och upprörd på allt blir man.
Kramar <3
Postat av: fia
Oj vilken pärs men så skönt att det verkar ha vänt. Speciellt för lille Samuel! Att han slipper ha ont och besvär.
Postat av: Kerstin
fia: Tack, jo en pärs var det minst sagt...
Nu slipper han ha ont min lille gubbe
Trackback
