Hjärnhalvornas kamp
Min vägningsdag är lördagar och nu har jag kört i 5 veckor med träning och bra kost. Jag har inte nått mitt första mål så jag avslöjar inte vad jag gått ner än. Men jag ville bara ta mer er på en tur i en överätares/sockerberoendes/överviktigs hjärna.
Idag visade vågen "bara" 3hg minus och direkt börjar den dåliga sidan av hjärnan jobba på. "Du tränar och äter rätt och ändå går du inte ner mer!! Det är inte lönt att du fortsätter, ät vad du vill och gör vad du vill när du vill, lev livet. Vad gör du för fel?" Det är så lockande att lyssna på och så lätt att skita i allt.
Men min goda del av hjärnan började protestera "Kom ihåg varför du gör detta, vad är dina val egentligen? äta en massa skit och inte träna?? Du mår ju bra av träningen och du tycker ju om att träna, du mår ju bra av att ha kontroll över maten och av att inte överäta. Det viktigaste är ju att du inte äter onyttigt sönd-fred och att du tränar"
Just idag vann den goda sidan av hjärnan, just idag är jag stark! 3hg ner är ju en viktminskning och varken stillastående eller viktökning. Så jag tog en timmes powerwalk och rensade tankarna. Idag är det ju dessutom min unnardag så idag får jag njuta men imorgon kör jag vidare.
No pain, no gain! There is no shortcut to success!! Jag vill inte gå tillbaka till de ovanor jag hade innan jag började, vill inte!
Vågen kanske inte visar så bra siffror som jag önskar men min kropp än
dras långsamt, kläderna sitter lösare och jag börjar trivas mer med mig själv! Vad gör det egentligen om det tar 1-2 år att nå normalvikt? Då är det ju mer säkert att jag kommer hålla den.
Fredagsmys 45 minuter på löpbandet. 😊
Kommentarer
Trackback
