på mitt nya liv "kliché" och vissa dagar är en struggle minst sagt. Men då tänker jag på vad som fick mig att ändra kostvanorna och börja träna. Varför jag gör som jag gör och då är det lättare att hålla sig.
Jag har alltid fokuserat på snabb viktnedgång och snabba resultat men vad har hänt efteråt? Jag ha gått upp allt igen för att jag inte tagit tag i problemen bakom viktökningarna. Men vad ligger bakom min fetma? Jo, mitt sockermissbruk och överätarkonsumtion och tar jag inte tag i det kommer jag aldrig gå ner. Jag måste gå till botten till vad min övervikt beror på och försöka ta hand om den faktorn först innan vågen ger mig några resultat.
En annan faktor som ligger bakom min övervikt (fetma enligt BMI) är mitt stillasittande, dessa två skolår har gjort att jag gått upp säkert minst 15kg... Så det är en annan sak att ta tag i för mig, regelbunden träning/motion.
Jag ska inte sticka under stol med att jag inte vill gå ner i vikt för det vill jag, drömmer om den kropp jag hade året efter jag fött Henry. Jag var smal och vältränad och dit vill jag igen men på en sund och hållbar väg. 0,5kg/vecka är mitt mål.
Jag räknar kalorier som jag skrivit innan och vad mycket jag lärt mig. Allt innehåller kalorier men vad mycket man kan äta om man bara väljer rätt saker! Just nu ligger jag på 1000-1300 kalorier/dag men när jag är "klar" så kommer jag öka till 2000-2500 kalorier/dag för att hålla vikten.
En sak jag märkt med andra människor och mat. När jag överäter/äter skit så säger ingen något men så fort man börjar äta mindre/nyttigare så kommer kommentarerna på olika sätt. Istället för att uppmuntra och applådera att man försöker ändra sina kostvanor så vill människor trycka ner en...
Men det är inte lätt det här! Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Det är en daglig kamp mot gamla vanor och kakmonstret som sitter på min axel. Jag tar en dag i taget och hoppas att med hjälp av stöttande vänner och familj kunna fortsätta på den banan jag nu börjat.
Jag ger en shout out till alla som kämpar på med sina egna demoner!