Fy fan vilken vecka

Vi hade vår andra handledningsträff i måndags och ännu en gång blev det kaos... Vi hittade inte tillräckligt med många artiklar som svarar på vårt syfte...
Jag var totalt nedbruten i måndagskväll/natt... Jag gick typ in i väggen. Jag var så ledsen och uppgiven och kände bara att jag skiter i det här nu. Det var riktigt illa och jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt... Jag bryter väldigt sällan/aldrig ihop men när jag väl gör det då är det verkligen allvar...
 
Jag ställer höga krav på mig själv och vill göra allt så bra som möjligt samtidigt som jag har dåligt självförtroende (trots att jag egentligen vet att jag är duktig...)... Jag är min egen värsta fiende helt enkelt.
 
Felix tröstade mig på sitt sätt "ni klarar det, det är bara skolarbete", Samuel sade att ha skulle hjälpa mig skriva och Henry skulle slå läraren på käften hahahaha. Min fina C-uppsatspartner fattade att det var allvar med mig och tröstade och stöttade mig på alla sätt. Tack vare min fina familj och min kära vän så reste jag mig igen. Som en Phoenix ur askan steg jag fram med nya krafter och nytt tänk.
 
På tisdagen började vi smått om igen för tredje gången, drygt två veckor in på C-uppsatsen och dagarna tickar iväg... Nya saker till bakgrunden, nytt syfte o ny problemställning påbörjades. Ny vetenskaplig artikeljakt vilket är så jobbigt och tidskrävande. 
Och nu fredagkväll och det känns så jäkla bra. Vi har lyckats vända vårt arbete mot något som faktiskt kan bli helt ok om nu allt flyter någorlunda på.
"Vi ska belysa kvinnors upplevelser av mastektomi till följd av bröstcancer" och det känns rätt. Vi har hittat bra artiklar, gjort sökmatris och fyllt i ganska mycket på resultatmatrisen. Handledaren var impad hur bra vi jobbat och gav oss en smileygubbe. På måndag ska vi träffa henne för individuell handledning.
 
Jag trodde aldrig att det var så svårt att skriva en c-uppsats! Detta toppar läkemedelsräkningstentorna typ. Det blir många hårda veckor framför oss men det känns att vi är på rätt väg nu efter många stopp på vägen.
 
Nästa vecka ska vi läsa resultatartiklarna X antal ggr för att hitta likheter/skillnader i deras resultat. Vi har även föreläsning samt seminarie på måndag. Och på lördagen är det den tredje och sista fruktade läkemedelsräkningstentan...
 
Jag ska ta examen i juni 2016!! Nu krigar jag vidare! En Poulsen ger aldrig upp, eller hur låter talesättet?? =)

Kommentarer
Postat av: Stamp-E

ja c-uppsatsen är tuff, men o andra sidan, det är sista arbetet och sen så är det rutschbana till examina.... o problemet är att man oftast inte har lagt innan 45 timmar effektiv varje vecka till studier, så man har inte insett att det är heltidsstudier... det gäller inte alla så klart, men oftast är det så... men c-uppsatsen kräver det... vår gjorde i alla fall... minst 45 timmar effektivt arbete i veckan... i 10 veckor...

Svar: Mmm jag tycker processen är jobbigare än arbetsbördan. Tänket, hamna rätt o få till något nyttigt/bra. Vi ska redovisa vår uppsats på en sjukhusavdelning när den är klar. Och det här med att få kritik på handledning av både lärare o andra studenter är tufft, inte van vid det. Men man vänjer sig antagligen o får se kritiken som en hjälp att få uppsatsen så bra som möjligt
Chetti

2015-09-20 @ 12:00:32
URL: http://stamp-e.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0