Sådärja men...
Ner drygt 2kg i veckan och det gör mig både glad och förvånad då jag inte har skött mig helt som jag borde/tänkt... Ätit onyttigt varje dag, varför kan jag inte stå emot?! 😡😡
Jag har dock ätit bra till frukost, lunch och mellis men sedan spårat till middag och kväll... Dock har jag tränat som vanligt, älskar det och det är jag sååå motiverad till att fortsätta med.
Men jag hatar det här suget som bara svämmar över i hjärnan från ingenstans (ni som vet ni vet) eller ha dessa återkommande tankar som "skit i allt och ät vad du vill tänket" eller "Jag tar bara en kaka" Jag kommer alltid ha en kamp mot min hjärnas belöningssystem, kämpa med mat och vikt och det är svårt att acceptera. Men jag jobbar på att acceptera det varje dag!
Ni som aldrig haft dessa problem kan inte sätta er in i hur vi har de så alla välmenande tips och råd som ni har till oss, har vi hört och provat tusentals ggr. Det handlar inte om att vi inte vet vad vi bör göra utan att vi har en störning i hjärnans belöningscentrum och en beroendeproblematik. Problemet med mat är att det behöver kroppen för att fungera och t.ex. swedish fika m.m. är något som finns dagligen på våra arbetsplatser.
Jag tackar ju nej till fika men då kommer kommentarerna "Du är ju smal", "bantar du ffa?", "Du är bra nu, stanna i vikt nu", "ta bara lite". Skulle ni säga samma sak till en alkoholist, narkoman eller spelberoende? "Lite kan du väl ta?" "Du har ju inte druckit, knarkat, spelat på länge, du förtjänar det".
Långt inlägg men tack för att jag fick skriva av mig och kanske väckt lite tankar hos folk 😀
Kommentarer
Trackback
